KAN DE VARA VÅR?

EGENTLIGEN HAR JAG LUST ATT LÄGGA UPP NÅN KONSTIG BILD.. FÖR JAG HAR BLIVIGT PÅVERKAD.. INTE AV OLAGLIGA SUBSTANSER UTAN AV LIVSÖDEN... KONSTIG TANKE NÄR VI ALLA STÄNDIGT BLIR PÅVERKADE AV VARANDRA.. OCH AV VARANDRAS VARANDRA Å VÅRAS VUXNA VARANDRAs VARANDRA... Å DERAS BARN...???

Ne.. jag håller inte på att bli mer galen än vad jag redan är.. jag bara funderar... de finns så mycket att fundera över och längta efter.. att kroppen nästan inte vet vart den skulle vilja ta vägen ibland... så känner nog alla någon gång.. inte sant? har ingen lust att tjata någon blodig i öronen över saker jag gjort .. men över saker jag inte gjort!!!

se flickan eller kvinnan/manen som passerar gatan.. vad har de gjort som du har missat.. något du aldrig funderat på att prova.. längta efter... försöka uträtta... sträva efter..?? de värsta tycker jag är att när de flesta av oss ser den här personen passera gatan.. låssas vi inte reagera.. vi vill inte låta oss själva fundera för vi vågar inte.... så himla enkelt är det.. vi vågar helt enkelt inte för tänk om någon inte skulle tyck om det? tänk om någon skulle prata bakom våra ryggar.. prata om sånt som skulle göra ont eller såra??? grejjen är att de gör de nog ändå.. tänk på den präktigaste människa du känner.. vem är mest laglydig, hänsynsfull, medveten, organiserad, proper? vem tycks alltid vara bättre än du.. eller vem hade du hellre vilja vara än dig själv??? tänk dig den personen passera gatan... nog finns det mycket längtan i dina ögon men vad skulle du säga??? knappast att "jag vill vara som henne".. mer troligt "jaha är hon för stor på sig för att säga hej i dag".....

nu ska jag inte låta deppig för de är jag inte.... bara rastlös.. och tjock... ;)