ja hittade en gammal dikt nu när jag har sorterat i gamla undanstoppade papper...
När jag var liten älskade jag att krypa upp & lägga huvudet på din stora mjuka mage..
Inget ont i världen kunde hända mig när jag hörde ditt kurrande mot mitt öra...
När jag blundar minns jag doften av trygghet...
Du luktade rök. Och ofta något starkt. Och mat förstås.
Men jag log alltid.
Med mitt huvud gungande som en ensam båt på havet -
på din mage.
å med tanke på den så ringde min far som inte direkt är någon pappapolis ;) som alla vet...
pju..pju stackars mig jag är på sjukhuset... jag satt i trappuppgången hos mamma å då kom plötsligt polisen och fråga
"vad gör du här?"ååh ja ba..
AJAJAJ!!!! jag har så ont i foten!!! å då titta mamma ut å polisen sa då "
är den här mannen med dig?"
å mamma bara titta förvånat å säger "Nee.. ja har aldrig sett han förut!" å stänger dörren..
Stackars MIG!!!!! då tog polisen mig till lasarettet.. och jag var inte ens stökig......... eller....a.. ja va lite stökig :(... men ändå... de måsta man väl få vara...!! blablabla... jag får bara alvedon här..stackars mig!!!.. inget starkare.. STACKARS mig!!!!.. bara 4 alvedon..STACKARS; STACKARS mig... har du något jag kan få? (har aldrig haft och kommer aldrig att ha)...fick bara alvedon....
Men ja fick nå starkt att sova på!!!! ler säkert jätte stort :) efter lite glädje efter ett samtal med STACKARS mig och jag fick bara 4 Alvedon.. ska den snälla undersköterskan som får stå ut med min far och som har stått säker 5 minuter och väntat på telefonen suckande, och bedjande... äntligen få ta luren... får vänta lite extra för han måste hinna med extra många puss & kram på dig.. eftersom han ringer ju faktiskt gratis ;)
