har börjat nu..

nu har jag börjat läsa boken...tänkte hämta tvätten nere i källaren och gå ut och tömma torktumlaren och stoppa in den rena tvätten ..bädda rent i sängen och starta en ny tvätt..men de gjorde jag INTE!!!! jag började läsa!!! stackars stackars Fredrik!!!!.. har hittat 1000 situationer som redan stämmer in även på våran lilla familj trots att jag bara har hunnit 36 sidor in i boken...men då kom de självklara som alla vet!!!! ett stycke som jag kunde ha skrivit istället!!! de är så klockrent så jag bara måste citera!!!ur boken FAMILJENS PROJEKTLEDARE SÄGER UPP SIG. av Gunilla Bergensten " 17 februari När hamstern strejkar kopplas turbon ur..
Nu vet jag resultaten av att låta bli.Jag har nämligen under de två senaste veckorna haft så fruktansvärt mycket att göra på jobbet. Så där mycket att man inte ens vågar tänka på hur mycket, för då får man panik och börjar blöda näsblod och kan inte dricka kaffe längre (och får gå till apoteket och köpa Losec och Zantac och Gaviscon och få en uppläxning inför alla i butiken, av apotekspersonalen för att man stressar och det är inte bra -tack, jag vet!)
Jag sa tydligt till Magnus att nu får du dra hela lasset.
Javisst. Självklart, svarade han.
Och inget händer.
Detta innebär inte att barnen inte kommer hem från skola och dagmamma. Att de måste vara hungriga eller frysa mycket. Detta innebär att baskraven uppfylls, att vardagen fortlöper smärtfritt. Men inget utöver detta händer.
Till exempel åstadkoms inget vad de gäller planering inför våren, skidsemestern (boka biljetter), sociala initiativ som att bjuda hem vänner, leta efter fleecetröjan som är borta, slipning av skridskor (vi har köpt nya nu!). sortering av innehållet i hallgarderoben (som slammat igen), att Ellen saknar trosor, att John har åtta forvårtor, att...ja, du vet säkert vad jag menar.
Ingenting.
Inte ens sådant som känns lite akut, och som är uppenbart, uppmärksammas. Som att vi bor väldigt trångt och trots de har flera kubikmeter återvinning som borde hamna på tippen eller Myrorna. Allt står i vardagsrummet (som är pyttelitet). Johns rum har varken skrivbord eller bokhyllor efter renoveringen. Allt står - det där var en förskönande omskrivning, ligger i drivor är närmare sanningen - på golvet. Men de kommer inte att hända att någon åker till IKEA för att lösa den situationen ( Magnus skulle hellre äta grus med risk att få springmask och behöva äta avmaskningsmedicin, än att åka till sagda möbelvaruhus)......


Nu säger jag inte att allt är exakt lika... men Fredrik skulle definitivt äta grus hellre än att besöka IKEA!!!!